Den ideella föreningen Svenska Kommittén för Rehabilitation International (SVERI) är ett samarbetsorgan mellan handikapporganisationer, yrkesorganisationer, forsknings-organ och olika samhällsorgan. Föreningens ändamål är att främja rehabilitering, habilitering och forskning inom handikappområdet i Sverige och internationellt. Våren 2002 genomfördes med stöd från Allmänna Arvsfonden en Förstudie med en analys av medlemmars och potentiella medlemmars intressen och förväntningar på föreningen. Utifrån denna studie genomfördes, också med stöd från Allmänna Arvsfonden, en verksamhet som utvärderades 2004. Allmänna Arvsfon-den har därefter beviljat medel för en fortsatt verksamhet under hösten 2004 - hösten 2005. I föreliggande rapport redovisas en utvärdering av denna verksamhet, grundad på lämnade synpunkter från åtta medlemsorganisationer och sex icke medlemsorganisationer.
Med utgångspunkt från Förstudien och den första utvärderingen har SVERI i första hand satsat på öppna seminarier och information över internet. En förutsättning för denna satsning har va-rit att projektledarresurserna utökats, så att den nu omfattar 0,75 personår.
Den viktigaste utvecklingen under året är den kraftiga ökningen av antalet deltagare vid seminarierna. Under projektets år 1 genomfördes tre seminarier medsammanlagt 115 deltagare. Under år två genomfördes fyra seminarier med sammanlagt 307 deltagare. Flera intressanta uppslag har lämnats för kommande seminarier.
Informationsutbudet har ytterligare byggts ut med olika mailinglistor för olika målgrupper och en förbättrad hemsida. Antalet besök på den senare har ökat kraftigt. Dessutom har under 2005 en affisch tagits fram, vilken använts i samband med seminarier, konferenser etc.
Uppfattningen om SVERIs engagemang i intressepolitik, samhällsinformation etc skiljer sig ganska mycket. SVERIs styrelse tog hösten 2004 ställning för att SVERI inte skall vara en policyskapande eller policydrivande organisation. Istället skall SVERI utgöra ett forum för tvärsektoriella diskussioner där problem och möjliga lösningar kan lyftas fram. Erfarenheterna från dessa diskussioner kan sedan användas av enskilda seminariedeltagare och deras organisationer.
Trots insatser från styrelse, kansli och andra medlemmar har antalet medlemmar inte ökat. Medlemsavgiften utgör enligt många ett hinder, antingen genom att man anser den vara för hög för en organisation med knappa resurser, eller att man inte ser vad man får ut av en sådan investering. Men viktigare är att många har svårt att se den direkta nyttan av ett medlemskap. Seminarierna, som genomgående är mycket uppskattade, är ju tillgängliga ändå och fyller en funktion för såväl informationsutbyte som nätverksbyggande.
RIs verksamhet utgör för de flesta medlemmarna det starkaste skälet till medlemskap, medan flera - såväl medlemmar som icke medlemmar - ser SVERIs nationella verksamhet som den mest intressanta.
Sammanfattning
Jan Delvert, Kalejdo Personalutveckling